Nu ska jag leka en rolig lek. Itunes är på shuffle, det finns 13695 låtar där. Jag ska lyssna och utan att titta försöka gissa vad jag hör, samt skriva ner det jag hinner om låten. Kan bli en spännande och rolig mix det här.
Large Professor Kool
Ganska tufft när Large Professor avslutar en vers med att med pondus utropa Kool, och låta beatet som plötsligt blir självklart till en låt med den här titeln utgöra refrängen. Bra beat, bra rap, trevlig röst. Ingenting att klaga på.
Lupe Fiasco featuring Jill Scott Daydreamin”
Om Lupe Fiasco pratas det lika mycket om hans dålighet nu som hans braighet förr. Jag håller oftast med det som sägs. Hans senaste skiva var katastrof. Det här är en av mina favoritlåtar från Food & Liquor, som jag tycker är en jättebra skiva. Riktigt fett i låten när det liksom bryts ner och nästan stannar upp innan låten får ett mäktigt avslut på en minut eller så.
Fokis featuring Punch, Bad News & Donny Goines Gears Of War
Hiphoplåtar som denna gör sej verkligen bra i det här sammanhanget, framslumpad och med överraskningsmomentet som hjälp.
!llmind Next Round
Instrumental låt från Beh!nd The Curta!n. Hans instrumentala låtar går verkligen att lyssna på som de är, vissa är fantastiska. Den här låten skulle inte vara den första om jag ville få någon att förstå hur !llmind låter, men vill man nörda och analysera hans teknik så finns det mycket här.
Brother Ali The Bite Marked Heart
Titelspåret från Brother Alis ep som kom för några veckor sedan. Jättetrevlig homogen ep där allt klaffar perfekt.
G-Side featuring Yelawolf Who’s Hood
Jag har inte lyssnat mycket alls på G-Side trots de väldigt övertygande hyllningarna. Men jag har skaffat musiken och kommer ge den tid så småningom. Den här låten går inte hem hos mej vid den här första lyssningen i alla fall. Den har det där suggestiva soundet som jag förstår är gruppens signum, men låtstrukturen faller lite av det märkliga beatet.
Jake One featuring Vitamin D, C Note, Maine & Ish Home
Från Vite Van Music, som jag fortfarande inte har lyssnat på mer än ett par låtar. Den här låten får mej att tänka på en gång när jag körde bil, och just när motorvägen tog slut för att jag var så nära min hemstad spelades Nappy Roots Back Home upp i bilstereon, och jag fick en väldigt förvirrande känsla. Rördhet över det fina i stadspatriotism och barndomsminnen, men även besvikelse över att det fina i tanken nog inte överensstämmer med verkligheten. Damn it feels good, to talk about home säger de i den här låten. Jag vet inte.
Smif-n-Wessun Wrekonize
Det här är underbart. Det är liksom funkigt som fan samtidigt som det är boom bap och ruffig New York hiphop, eller? Jag var inte med på den tiden, men det var väl så på 90-talet? Mer melodi trots att låtarna inte klev ur sin genre som de gör idag. Det är är både tidstypiskt och tidlöst.
Stalley featuring John Mayer Assassin
Stalley hörde jag första gången på Ski Beatz skiva 24 Hour Karate School och jag tyckte att han lät jättebra. Så ner laddades lite av hans egna musik, men jag har tyvärr inte lyssnat på det än. Den här låten var verkligen inget speciellt, men jag tror att han är bra ändå. Han verkar släppa nytt lite hela tiden också, kan vara värt att hänga på det tåget.
Redman featuring Oh No Lay You Out
Superstörigt beat, men ibland kan man vara på det humöret. Redman är verkligen bra, en av de mest karismatiska rapparna som är rolig att lyssna på utan att det känns plojigt. Hade beatet på den här låten inte varit så crazy hade den dränkta, men annars tydliga, hooken tagit över. Nu är verserna helt överlägsna.
Nappy Roots Work In Progress
Mitt hjärta växer varje gång jag lyssnar på Nappy Roots. Jag måste ge dem mer uppmärksamhet så att jag kan lära känna dem till fullo. Jag har lyssnat väldigt lite på deras första två skivor, men då och då lyssnar jag lite och jag gillar det alltid. Den här låten är varm och country. Den har text med betydelse, som alltid välberättad. Big V har en väldigt lugn röst här, det är inte ofta jag har hört hans röst i det här läget.
No Doubt Different People
Tragic Kingdom är verkligen löjligt bra. Kanske var det en eller två låtar som var dåliga, men det är ändå en av världens stabilaste plattor. Låtarna är av den sorten som är bra och det är faktum. Gilla det eller gilla det inte, men att säga att låtarna inte är bra går inte. Klassisk platta från en klassisk tid av en klassisk grupp.
Freeway Still Got Love
Från 2007-plattan Free At Last som jag minns fick bra kritik när den släpptes. Det var väl här som jag också upptäckte att Freeway verkligen förtjänade att vara en egen artist. Under Roc-A-Fellas största tid var det kanske inte så många som trodde det, men han är den som har släppt mest och varit bäst efter uppbrottet. Han är sjukt vass. Den här låten då, det är Freeway i sitt esse. Souligt och halvpampigt beat, av typen man oftast hör han på, och verser av en rappare som vet att han är ljusår före de flesta andra.
Kelis Sugar Honey Iced Tea
Det här låter kanske som en typisk mellanlåt från en soulig R&B-skiva. Vilken tur att jag älskar sådana låtar. R&B är fortfarande min favoritgenre, och till min glädje något jag också lägger mycket tid på. Kelis har jag inte lyssnat på särskilt mycket, förutom Kelis Was Here som är en helgrym platta. Den låter väldigt annorlunda från det här, som riktigt låter sej marineras i jazzighet.
Raekwon featuring Ghostface Killah, Method Man & Cappachino Ice Cream
Only Built 4 Cuban Linx…, i den finns det en storhet som är sann. Jag har inte lyssnat på skivan så många gånger att jag kan varje låt utantill, och den här är inte lika omedelbar som Knowledge God eller Criminology, men det här är hiphophistoria som överväldigar. Att Raekwon såhär femton år senare får till (nästan) samma stil är väldigt fint.
Rapsody Honda Accord Music
Mycket fokus på rim i den här flowstyrda låten. Väldigt tillbakalutat och lugnt beat, av typen som faktiskt brukar vara svår att rappa över, men Rapsody får det att bli väldigt trevligt.
Broder Daniel No One Listens To No One Else
Hoppsan, falsettsång av Henrik Berggren i långsam och mogen Broder Daniel-låt. Jag lyssnade mycket på Broder Daniel för hundra år sedan, nu gör jag det ibland men väldigt sällan. Jag är tillräckligt modig för att erkänna att jag kan bli medryckt i vad det nu är de har.
Jay-Z Anything (den från 1999, inte den dåliga låten med Pharrell och Usher från Kingdom Come)
Hard Knock Life-tvillingen är ett av Jays guldkorn, givetvis. My brotha from anotha pop rullade just av hans tunga, Jay-Z är så jävla bra! Alltså, hans storhet ligger i hans flow, det tror jag. Så pass att det knappt märks. Det här beatet har en hård gång som kantas av bumps, men Jay är aldrig ens nära att snubbla. Han tar över, får trummorna att slå på hans kommando. Temat i den här låten är också fantastiskt, likaså känslan. Jag har inte tittat ut genom fönstret på hela dagen förrän nu, men solen skiner och det kan vara bara för att jag spelar den här låten.
Slim featuring Fabolous Good Lovin”
Jag vet inte ens vem Slim är, utöver vad jag kan komma fram till av den här låten. Smörig R&B-sångare. Det är ändå logiskt varför den här låten finns i mitt bibliotek, vem gillar inte Fabolous på den här typen av låtar? Samtidigt tar den mest onödig plats, det finns ingen orsak att lyssna på den här låten för den är inte hittig eller uppseendeväckande på något sätt. Okej, beatet är ganska fett för att vara en låt i den här genren. Hade säkert kunnat utnyttjas bättre.
Roc Marciano Thug’s Prayer
Åh! Marcberg är en magisk platta, och den här låten är verkligen en av de allra bästa. Det heliga som vilar i bakgrunden till det här beatet, Marcianos självsäkra rap. Hela känslan. Ett utmärkt svar på världens viktigaste fråga; Varför ska man lyssna på hiphop?
Lil” Kim featuring Maino Gimme That
Och så över till något helt annat. Det här beatet är fan jävligt fett alltså, ibland vill man ha sin hiphop i det här paketet. Det är långt från en hit, och inte ett försök till en heller kan jag tänka mej. Tänk om man skulle få det av Lil” Kim idag, då skulle man väl nästan känna sig bortskämd. Maino, en rappare vars röst jag diggar, tar mycket plats men Kim är ändå bäst.
k-os Zambony
Det här är det bästa med den här leken, en låt dyker upp och påminner mej om varför jag någon gång kände att jag ville spana in ett album eller en artist. Jag gillar vad jag hör. Okej, när låten går över i ett sångparti tappar den lite av min beundran, men k-os rap är något jag borde kolla upp asap.
Nu blev jag hungrig. Peace out, tack mej själv för den här tiden som inte kändes bortslösad trots att jag bara har suttit i soffan med datorn i knät. Här är en spotifylista med låtarna, förutom vissa som jag inte kunde hitta.
Publicerat av karin lil'bridge 
